Foto: Stina Evjan / Blichta

Det allra viktigaste

Under två veckor jobbade jag och min man på Medhen Social Center. Vi varvade vår tid mellan att hjälpa till med att effektivisera administrationen och hålla datorlektioner för studenter. Det kommer jag att skriva mer om i nästa brev. Sista dagen gjorde jag dock något helt annat. Då fick jag träffa åtta barn i MSC:s program för föräldralösa. De flesta av barnen fck jag besöka i deras hem. Jag fck inte bara träffa dem, jag fick även se deras viktigaste sak och höra historien bakom den. Det här är några av deras historier.

* * *

Fotografiet

Henock bor bara några meter ifrån Lanchideru. Huset han bor i är mer stabilt, med riktiga väggar som på insidan är målade i en ljust blå färg och täckta med tavlor och jesusbilder. Han bor här tillsammans med sin farmor och sin syster. När vi kommer in i huset är han redan igång med att leta fram sin sak, och snabbt håller han upp en bild framför ansiktet.

Bilden han håller framför sig visar två kvinnor och mellan dem en flicka. Kvinnan längst till vänster var hans mamma, och likt Lanchideru är detta den enda sak han har efter sin mamma och som han minns henne genom. Hela tiden jag är där tittar han på mig med öppna fokuserade ögon och släpper inte mig med blicken en sekund.

Farmodern vill också vara med på bild, så de sätter sig på en bänk och jag tar deras porträtt. De sitter precis bredvid ett rött draperi och precis när jag börjar fota ser jag en profil och två nyfikna ögon titta fram. Hans syster är nyfiken och vill veta vad som händer. Han lyser upp när han ser henne, drar fram henne från bakom draperiet och håller henne framför sig. För Henock verkar familjen, den han har kvar, vara det som betyder mest här i livet.

Bilden på Henocks mamma.

Tillsammans med farmodern. Systern kikar fram ur draperiet.

Tillsammans med sin syster.

Med fotot på sin mamma.

Det var en gripande upplevelse för mig på Medhen Social Center. Besöken gav mig nya perspektiv på min egen tillvaro och alla saker vi omger oss med. Sedan jag kommit hem har jag funderat på vad min viktigaste sak är. Bland alla saker jag äger, finns det något som betyder lika mycket för mig som kläningen för Lanchideru eller bilden för Henock? Vi behöver kanske alla stanna upp i vår vardag och fundera över vad som faktiskt är viktigast i livet.

© 2012 Svenska Blichtaföreningen | info@blichta.se